Öronsusning (Tinnitus): Vad är det, varför uppstår det och vad bör göras?
Vad är öronsusning?
Öronsusning, eller tinnitus som det kallas medicinskt, är ett vanligt symtom som uppstår när en person uppfattar ljud i sitt öra eller huvud utan någon yttre ljudkälla, antingen kontinuerligt eller intermittent. Detta ljud kan oftast beskrivas som ringningar, brus, surr, vissling, Pulsslag, prassel eller i olika andra former. Dessa ljud, som inte kan höras av andra i omgivningen, kan ha betydande effekter på individens livskvalitet.
Tinnitus är oftare förekommande hos personer över 40 år och särskilt hos äldre, men kan drabba alla åldersgrupper och förekommer även hos barn. Det är naturligt att alla ibland upplever tillfällig öronsusning, men om det blir ihållande kan det tyda på ett tillstånd som kräver uppmärksamhet.
Hur upplevs öronsusning?
Tinnitus kan vanligtvis kännas i ett öra (höger eller vänster) eller i båda öronen samtidigt. Ibland kan ljudet även uppfattas inne i huvudet. Personen kan beskriva ljudet som ringningar, klockklang, maskinbrus eller ett ljud som liknar pulsslag. Ljudets intensitet och typ kan variera från person till person; hos vissa är det milt och övergående, hos andra är det konstant och störande.
Intensiva ringningar kan påverka vardagslivet och arbetsförmågan negativt och i allvarliga fall leda till stress, ångest och sömnproblem. Särskilt på natten och i tystnad kan ringningarna bli mer påtagliga.
Vilka är de grundläggande orsakerna till öronsusning?
Tinnitus kan utvecklas av många olika orsaker. De vanligaste orsakerna är:
Hörselnedsättning: Särskilt vanligt vid åldersrelaterad eller bullerinducerad hörselnedsättning.
Långvarig exponering för höga ljud: Industriellt buller, konserter, arbetsmaskiner, skottlossning och andra högljudda miljöer kan skada innerörats celler.
Öroninfektioner: Mellanöreinflammation, vätskeansamling i örat eller skador på trumhinnan kan orsaka tinnitus.
Öronvax (cerumen): Överdriven ansamling av öronvax kan blockera örat och orsaka tillfällig tinnitus.
Cirkulationssjukdomar: Särskilt pulssynkron (pulsatil tinnitus) ringning kan observeras vid cirkulationsproblem som kärlförträngningar, aneurysm eller högt blodtryck.
Huvud-, nacktrauma och käkledsstörningar: Kan särskilt vara relaterat till temporomandibulära ledsjukdomar.
Användning av vissa läkemedel (ototoxiska läkemedel): Höga doser av aspirin, vissa antibiotika, diuretika och kemoterapiläkemedel som kan skada hörselnerven kan orsaka tinnitus.
Metabola och neurologiska problem: Diabetes, sköldkörtelsjukdomar, anemi, Ménières syndrom, vissa nervsjukdomar och psykiatriska tillstånd är också riskfaktorer.
Stress och oro: Även om det inte är en ensam orsak kan det förvärra befintlig tinnitus och göra den svårare att tolerera.
Mer sällan kan allvarliga underliggande hälsoproblem som tumörer eller kärlanomalier också orsaka tinnitus.
Vilka typer av tinnitus finns det?
Öronsusning klassificeras utifrån den underliggande orsaken och det ljud patienten uppfattar:
Subjektiv tinnitus: Den vanligaste typen. Hörs endast av patienten. Är oftast relaterad till ett problem i hörselsystemet.
Objektiv tinnitus: Ett ljud som kan höras både av patienten och undersökaren med särskilda instrument. Det är sällsynt och orsakas oftast av vaskulära eller muskulära orsaker (t.ex. artäranomalier nära örat).
Beroende på klagomålets karaktär kan ringningen vara intermittent eller konstant, kännas i ett eller båda öronen och ljudets typ och frekvens kan variera mellan individer.
Vilka är symtomen på öronsusning?
Det mest framträdande symtomet är att personen uppfattar ljud i örat eller huvudområdet utan yttre källa. Dessutom kan följande fynd förekomma:
Hörselnedsättning
Koncentrationssvårigheter
Balansproblem
Ökad känslighet för omgivningsljud hos vissa personer (hyperakusi)
Sömnlöshet och rastlöshet
I sällsynta fall kan ringningen åtföljas av yrsel, känsla av fullhet i örat och ångest.
Hur går diagnosprocessen för öronsusning till?
Det första steget i diagnosen av tinnitus är en detaljerad anamnes och öron-näsa-hals-undersökning. Läkaren frågar om ringningens varaktighet, typ, om det finns hörselnedsättning eller andra symtom. Därefter;
Audiologisk utvärdering (hörseltester)
Vid behov radiologiska undersökningar (t.ex. MRT, DT)
Blodprov och vid behov balansutvärderingar kan utföras.
Med dessa metoder försöker man fastställa orsaken till ringningen och vid behov hänvisa till relevant specialist.
Aktuella metoder för att hantera öronsusning
Även om det inte alltid är möjligt att helt eliminera tinnitus, kan besvären oftast lindras och livskvaliteten förbättras. Behandlingen omfattar följande områden:
Behandling av underliggande orsak: Specifika åtgärder som rengöring av öronvax, behandling av öroninfektioner, kontroll av blodtryck eller sköldkörtelsjukdom kan vidtas.
Justering av läkemedel: Läkemedel med möjliga biverkningar ses över under läkarens övervakning.
Hörapparater vid hörselnedsättning: Vid tinnitus som åtföljs av hörselnedsättning kan hörapparater förbättra både hörsel och ringning.
Tinnitusmaskerare (vita brusapparater): Hjälper till att dämpa ringningen; kan vara särskilt lugnande på natten och i tysta miljöer.
Ljudterapier och beteendemässiga metoder: Kognitiv beteendeterapi, avslappningstekniker, meditation och stressreducerande metoder är mycket effektiva alternativ för att hantera obehaget från tinnitus.
Livsstilsjusteringar: Skydd mot höga ljud, hälsosamma sömnvanor, regelbunden motion och balanserad kost kan hjälpa till att kontrollera ringningsbesvären.
Stödjande behandlingar: I sällsynta fall kan läkemedelsbehandling eller mer avancerade ingrepp behövas.
Kirurgiska metoder: I sällsynta fall kan kirurgiskt ingrepp övervägas vid vaskulära eller strukturella problem.
Det bör inte glömmas att tinnitus ibland kan vara det första tecknet på ett allvarligt hälsoproblem. Vid långvariga eller tilltagande ringningsbesvär är det nödvändigt att konsultera en specialistläkare.
Vad kan göras för att förebygga öronsusning?
Använda hörselskydd i bullriga miljöer
Undvika att lyssna på hög musik under lång tid
Vara noga med öronhygien, undvika användning av bomullspinnar
Följa upp kroniska sjukdomar regelbundet
Undvika onödig och omedveten läkemedelsanvändning
Hantera stress
Vanliga frågor
1. Varför uppstår öronsusning?
Öronsusning uppstår ofta till följd av hörselnedsättning, exponering för höga ljud, öroninfektion, ansamling av öronvax, cirkulationsproblem eller som biverkning av vissa läkemedel. Ibland kan ingen tydlig orsak hittas.
2. Förvärras öronsusning av stress?
Ja, stress kan öka uppfattningen och intensiteten av tinnitusbesvär. Stresshantering spelar en viktig roll i kontrollen av ringningen.
3. Är ensidig ringning oroande?
Plötsligt uppkommen eller ihållande ringning i ett öra kan, om än sällan, vara ett tecken på allvarliga problem som tumörer på hörselnerven eller kärlanomalier. I sådana fall är det viktigt att konsultera läkare.
4. Försvinner öronsusning helt?
I vissa fall kan orsaken till ringningen behandlas och besvären försvinna. Men i många fall kan den, även om den inte försvinner helt, kontrolleras med lämpliga metoder.
5. Vilka läkemedel kan orsaka öronsusning?
Vissa antibiotika (t.ex. aminoglykosider), kemoterapimedel, höga doser av aspirin och vissa diuretika kan orsaka tinnitus genom ototoxisk effekt.
6. Förekommer alltid hörselnedsättning tillsammans med tinnitus?
Nej, tinnitus förekommer inte alltid tillsammans med hörselnedsättning. Men om hörselnedsättning finns ökar risken för ringning.
7. Vilken specialitet ska personer med öronsusning vända sig till?
Först och främst rekommenderas en bedömning av en öron-näsa-hals (ÖNH) specialist. Vid behov kan remiss ges till audiologi och andra specialistområden.
8. Vad rekommenderas för att lindra tinnitus hemma?
Att skapa ett svagt vitt brus (som radio, fläkt eller ljud av vatten) i en tyst miljö, hantera stress, få tillräckligt med sömn och undvika höga ljud kan lindra besvären.
9. Är maskiner för vitt brus effektiva?
Maskiner för vitt brus eller apparater som sänder ut naturljud kan minska uppfattningen av tinnitus och bidra till en god sömn.
10. Är psykologiskt stöd eller terapi nödvändigt?
Om tinnitus åtföljs av oro, ångest eller depression kan psykologiskt stöd såsom kognitiv beteendeterapi vara till hjälp.
11. Förekommer tinnitus hos barn?
Tinnitus kan även förekomma hos barn, men är mer sällsynt än hos vuxna. Det kan ibland bero på hörselnedsättning, infektioner eller främmande kroppar.
12. När bör jag kontakta läkare?
Om tinnitus plötsligt börjar, är ensidig och kraftig, eller om den åtföljs av hörselnedsättning, yrsel eller andra neurologiska symtom, rekommenderas att snarast kontakta en specialist.
13. Kan tinnitus vara ett tecken på cancer?
Sällan kan vissa tumörer i hörselnerven eller hjärnstammen visa sig genom tinnitus. Vid långvarig, ensidig och progressiv tinnitus krävs utvärdering.
14. Kan tinnitus utvecklas efter huvud- och nacktrauma?
Ja, tinnitus kan uppstå i örat och huvudet efter trauma; i sådana fall krävs en noggrann undersökning och utvärdering.
15. Vilka behandlingsmetoder är effektiva mot tinnitus idag?
Bland de mest aktuella metoderna finns behandling av underliggande sjukdom, hörapparater, ljudterapier, kognitiv beteendeterapi, apparater för vitt brus och livsstilsförändringar.
Källor
Världshälsoorganisationen (World Health Organization) – Deafness and hearing loss
Amerikanska nationella hälsoinstitutet (NIH) – Tinnitus: Causes, Diagnosis and Treatment
Amerikanska akademin för öron-näsa-hals- och huvud-halskirurgi (American Academy of Otolaryngology–Head and Neck Surgery)
Mayo Clinic – Tinnitus översikt
British Tinnitus Association – Tinnitus faktablad